En gång var en lada

En gång var en lada.
En gång var många får.
En gång var bönder och vagnar.
Sen kom sommarturister.
Sen fick jag vara ensam.
Sen fick jag stå och vänta.
Då kom filmarna.
Då kom filmarna som byggde.
Och byggde...
De byggde mig till en ljudstudio.
Det var ett bygge det.
Åh, vad jag njöt!

Mina vackra golvplankor, dammiga och smutsiga,
blev slipade och putsade och lackade.
De glänsde där inne på golvet.
De beundrades av alla mina besökare.
Mina vackra stockar, lortiga och höiga,
tvättades och putsades och användes.
De bär tak och väggar.
De beundrades av alla mina besökare.

Alla andra filmare som kom och som gick.
Som gjorde en film och som for.
Åh, vad jag njöt!

Och vad jag njuter!
Jag njuter när folk kommer och går.
De beundrar och begrundar min historia.
De kommer och de sover och de går.
För nu är jag ett Vandrarhem.

För jag blev putsad och renoverad och fin.
Jag fick sovrum och sängar och badrum.
Och trädgård och veranda och bro.
Jag är ett boende med harmoni, minsann!
Jag är ett boende med egen bio, för att skryta lite grann!

Och vill ni veta veta var jag bor så har jag utsikt över havet, fiskgjusen seglar högt över mitt tak och sena sommarkvällar hör jag musik från närmsta lilla stad!